Kvällsnotis: Nynäshamns Mysingen Midvinterbrygd 2008 (fat) lagrats väl?

Glöm inte att ni kan få regelbundna påminnelser om nya inlägg genom att bli 'follower' här till höger. Bra skit!

---

 I dagens inlägg kan ni läsa om hur Great Divides grymma imperial stout Yeti är på fat, men som om det vore nog så får ni nu även en kort liten inblick i hur öl inte alltid lagras väl - än mindre på fat. Nynäshamns Ångbryggeris Mysingen Midvinterbrygd är en öl jag tidigare bara druckit på flaska, och då var den ändå 'ny' (2009). Betyget blev ett blygt Okey och jag minns att den var rätt mjäkig, åtminstone för min smak. Av någon anledning fanns nu denna öl från 2008, på fat, på Sorbon, och vipps ned i mitt glas. En öl, från 2008, old ale - bör lagras väl? Eller?

Nynäshamns Mysingen Midvinterbrygd 2008 (fat)

Doft: Syrligt, matt och rätt platta dofter. Djupt in minns lite torkad frukt och något ljust, kanske kola eller liknande? Det är för platt och anonymt för att riktigt känna av dofterna.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Viss fyllighet i kroppen till trots så är den rätt menlös även i smaken. Smakerna har utvecklats dåligt och det är en svag ton av kaffe och lite, lite kola eller liknande ljus smak från malten som är kvar. Kanske några enstaka russin, kanske ett rött bär – men annars är det inte något att bjuda ut moster för.

Betyg? – Sådär, lite trist med en annars rätt bra öl som inte har utvecklats alls, eller snarare har förlorat på att stå. Old ales ska väl kunna lagras bra? Samtidigt är de inte alltid så kraftiga i smaken så att de kan lagras bra. Ola Dubh-serien var väl okey, men föll mig inte helt i smaken. Utan lagrad ale känns mest tråkigt om det inte bärs upp av någonting. Här sker inte det, men det är en erfarenhet som är kul att ha med sig då det inte är ofta man får prova 2 år gamla fat av en öl som inte annars kanske ligger och väntar på fat. Inte dålig, bara trist och lite intetsägande. Som att se en Kenodragning medan det brinner i kastrullen.