Sunday, February 28, 2010

Första ölbryggningen för mig idag samt snabba notiser från gårdagens whiskeyölprovning

Idag ska jag brygga min första öl tillsammans med ett gäng andra personer på Monks. Självfallet föll valet på Amerikansk IPA och det blir kul att se vad för humle etc det blir till den. 900pix för kurs och öl är en mycket bra start för att lära sig mer om denna konst tycker jag och jag hoppas på bättre förståelse för hela processen. Så blir kul.

Snabba notiser från gårdagens provning av whiskeyöl och annat däremot, längre recensionerna kommer imorgon eller kanske ikväll.

  • Brew Dog Tactical Nuclear Penguine var en överraskning, en trevlig sådan!
  • Samichlaus 2007 var perfekt med något år på systembolagets lager, köp om du finner den, finns några kvar på regeringsgatan
  • Brooklyn Black Ops, som Daniel skrev i gårdagens kommentar - är den defekt? Vete fasiken, jag gillade den, men något kändes fel i balansen av smaker, dofter och rent allmänt i intrycket. Tyvärr måste jag säga. Hade förväntat mig något annorlunda
  • Brew Dogs whiskeyöl var bättre än Harviestouns, men sämre än t.ex. Goose Island Bourbon County Stout
  • Fullers Reserve 2008 Oak Ages Ale var helt annorlunda än förväntat - hur får ni läsa senare.
Det var allt för nu, nu ska jag fixa iordning mig, ta en Ipren och traska ned till Monks. Detta ska bli kul!

Saturday, February 27, 2010

Kvällens whiskeyölprovning och måndagens släpp

Ikväll är det som sagt ölprovning med whiskeyöl på menyn, men även lite annat. Följande godsaker kommer förtäras, whiskeyöl är några andra mest med för att de är starka och ovanliga:

BrewDog Paradox Smokehead
BrewDog Paradox Islay of Arran
BrewDog Tactical Nuclear Penguine
Fullers Brewers Reserve Old Oak Aged Ale 2008
Harviestoun Ola Dubh 12
Harviestoun Ola Dubh 18
Samichalus Helles 2008
Brooklyn Black Ops

Så kommer nog bli trevligt

På måndag missar jag släpper på morgonen, men det mesta lär ju ändå finnas kvar så.

av det som släpps så ska jag sikta in mig på följande:

Oceanbryggeriet Eko Pale Ale, göteborgarna gör mig sällan besviken
Nynäshamns Bötet Barley Wine, inte heller nynäshamn har gjort det
Schneider Aventinus Weizen-Eisbock, allt sedan samarbetet med Brooklyn har ja velat testa något mer från dem
BrewDog Stone Bashah, kan ju lika gärna köra igenom deras sortiment och att Stone har varit med på ett hörn lovar ju att det nog är bra
Brooklyn Black Chocolate Stout, BONANZA, detta är en kalasöl att hamstra upp på!
Mohawk Rye IPA, mer från Gamla Slottskällan-samarbetet, intressant

Nu ska jag rusa, så blev lite rörigt inlägg idag

Friday, February 26, 2010

Igår dracks Sierra Nevada Bigfoot på tapp @ Saddle And Sabre

Igår efter jobbet övertalade Erik mig att äta steak med honom. Nice, jag gillar steak och är rätt lättövertalad så iväg vi gick. Men för att göra något nytt så gick vi till Saddle And Sabre på Tegnergatan i Stockholm. De har godare och fräschare tillbehör än pommes frittes som annars är standard typ, samt så serverar de buffelkött.

Så fort jag öppnade dörren såg jag en lapp på ena tappkranen "Harvest" - Nice! Då jag nyligen drack den på flaska och Erik inte druckit den än. Gick närmare och såg att det stod "Southern Hemisphere Harvest" på den - ÄNNU MER NICE!
Ber att få en och får de höra "den tog just slut" - FAIL!
Bartendern förklarar då att de istället har Sierra Nevada Bigfoot påkopplad vilket ändå får anses vara okey. En väldigt trevlig Barley Wine som jag har en flaska kvar av hemma. Den fick senast omdömet "Bättre". Hur blev det nu?

Utseende: Lågt skum med små - medel bubblor och mjäll topp. Faller ned och lämnar rester på kanterna och ett litet "restlock". Lite mörkare röd bärnstens färg.
Doft: Mycket mörka bär; jordgubb, blåbärssylt, lingon, torkade plommon,björnbär och russin. Bitterheten vilar över det hela och sitter kvar fint i eftersmaken och även en liten besk grapedoft finns undangömd i de andra dofterna. Lätt jordighet också. Överlag lite som en DIPA med sin kraftiga doft.
Smak: Medelstor munkänsla med en väldig fyllighet. Kraftig smak i enlighet med doften. Bär och frukter samsas fint och det är som att dricka en skogsbärssylt utan sylt och socker men med frukterna. Fin bitterhet även i smaken och även smaken påminner lite om DIPA. Inte lika kraftig som på flaska tycker jag utan mer "utblommad" och balanserad. Malten döljer sötman rätt fint men den finns där med lite söta smaker.

Betyg? -Bättre+, Får nog ett litet plus jämfört med flaskbrodern. Den känns mer fyllig och smakrik såhär.

Så kan rekomendera er att gå dit då de även har lite trevlig flasköl som man dock får fråga om den då den står nämnd i en gömd liten notis i menyn. De har iaf Lone Star (undvik) och Flying Dog Gonzon (desto bätttre) sen får man fråga om resten.

Nu blir det att tömma ur förrådet hemma i helgen med whiskeyölprovningen så att lite nytt får plats på måndag. Ett släpp jag dock missar då jag inte kommer kunna vara där förens vid 1 men ska nog inte vara några problem då de saker jag vill ha lär vara kvar. Börjar gilla systembolagets nya sätt att släppa öl och även att ibland kunna ha släpp i omgångar, gynnar de som annars inte kunnat och gör att man inte behöver känna sig lite dålig för att ha missat att vara där i ottan och därmed missar vad man vill ha.

Thursday, February 25, 2010

Coors Light - Sista amerikanska ölen på systembolaget

Ja, i min resa runt amerikansk öl så måste man börja lokalt och sedan sprida sina dryckesspröt. Både för att lära sig vad det är man dricker, vad man uppskattar men också för vad som finns. Som jag ofta framhäver i diskussioner, du måste inte gilla all öl (eller vin, sprit, etc) - men om du inte provar olika sorter hämmar du din referensram och framförallt kunskapen om vad du faktiskt tycker om.

Därför har jag under året som bloggen varit igång försökt prova det man kommer över på denna sida Atlanten och systembolagets utbud är ju en bra grund att "bara bocka av". Så från det ordinarie sortimentet har öl efter öl bockats av och häromdagen stod jag mot min slutnemesis. Coors Light. En öl jag ska erkänna att jag gärna dricker, dels för att jag förstår poängen med light-öl från en "fest"-synvinkel, men också för att den är perfekt att hinka i sig om man är på det humöret.

Men det är skillnad på att hinka i sig öl och att dissekera den, ta ut smaker,dofter, intryck i formen av en recension. Först då får man den placerad på sin måttstock.


Så såhär var den, Coors Light från Miller/Coors. Som för övrigt är ett av de två bryggerier med "flest sämsta öl" på RB.

Utseende: Vitt skum, rätt poröst trots allt. Små till medelstora bubblor. Lite äppelgyllene gul färg.
Doft: Inte så mycket. Liten humlebeska och lite maltig sötma med doft av lite majs och brödighet.
Smak: Rätt lätt munkänsla. Inte så mycket smak men ändå inte helt smaklös. Poängen med öl likt denna är att de inte ska smaka dåligt eller mycket - så de blir hellre vattniga. Liten känsla av kolsyrad, välutspädd äppeljuice. Perfekt som "sitta-på-stranden-och-grilla-öl" i sommarsolen då man vill ha något att hinka på under en kväll

Betyg? - Sådär+, Den ska ju serveras iskall (så att de traditionella bergen på flaskan blir blå). Just att den inte är dålig utan bara menlös är vad som gör den "+" i min bok jämfört med andra lagers. Jämför bara med Spendrups Pistonhead som inte går att dricka eller andra brödiga svenska massproducerade lagers där smaken till slut ger en kväljningar och avsky.


Drack sista kvarvarande rester ur min BFM 11éme flaska igår och jag börjar nog gilla den mer och mer. Att den tappat lite kolsyra och fått mer luft gjrode att smakerna blev lite tydligare. Fortfarande en lite rörig öl, men intressant.

Ska nog köpa på mig ett gäng Sigtuna Vårweizen och Amarillo Spring imorgon inför sommaren. Fasiken att inte dem kom typ 1-2 månad senare. Nu är de slut då man vill ha dem som mest. Iof kommer det ju bra mycket annat gott också så. Men ändå, just sådana man själv faller för och vill ha bredvid grillen ska man hålla hårt i.

edit: som david påpekar i kommentarerna så kommer de finnas kvar "under våren". Men ser man till antalet släppta öl/antalet som kommer släppas så är ungefär hälften redan i butik om jag läser systembevakningsagenten rätt.

Wednesday, February 24, 2010

Öl # 200? Houblon Chouffe,Samuel Adams Noble Hops eller Mikkeller The American Dream?

Häromdagen skrev jag att min plan var att dricka och skriva om öl nummer 200 nu i helgen - kanske t.o.m låta pingvinen eller Black Ops få bli öl nummer 200 på bloggen (sen i juni/juli). Men igår fyllde min älskade flickvän år och jag bjöd med henne till "multi-kulti"stället Babajan i skanstull. Förutom god mat har de väldigt mycket shysst öl. Så i "hennes ära" lades helgplanen åt sidan och öl nummer 200 dracks igår kväll.

Förutom att de hade en av de 3 öl som fått toppbetyg av mig, Houblon Chouffe Dobbelen IPA Triple på fat fanns även svenska Angel Share #2 Ale och Samuel Adams Noble Pils på fat (samt lite mer). På flaska fanns lite roliga öl från Mikkeller och även en palestinsk öl med mycket mer. Så kan tippsa er om ett besök.

Kvällens första öl blev också Houblon Chouffe Dobbelen IPA Triple.

Utseende: Grumligt lite mörkt pureefärgad vätska. Vitt skum med mjäll topp och minimala bubblor. Sjuker snällt ned till lite smutsiga rester.
Doft: Mest grape och lite tropiska frukter - exakt som på flaskan, men lite mer hämmade här. Det är mycket mango och persika i bakgrunden och humlen smyger fint fram. Ungefär som på flaska men lite mer nedtonade dofter här.
Smak: Rätt lätt munkänsla. I början är det samma käftsmäll som när jag druckit den på flaska. Nu är dock smaken mer åsidosatt för beskan, som inte är lika bitande. Det är fortfarande massvis med citron, grape, lime, persika, mango och ananas i smaken! Underbar beska som är i min smak. Fyllig, fruktig och inte så extrem som på flaska.

Betyg? - Bättre+, hade velat ge den mer. Men inte toppen på fat, vare sig det är om fatet inte är purfärskt eller att den gör sig bättre på flaska. Men fortfarande en finfin "trippel IPA" där blandningen av tropik/citrus sammanvävt med beskan gör den så bra!
Recenserad öl # 200 blev därmed Samuel Adams Noble Pils.
En bohemian pilsner som enligt Babajan "är första gången den serveras utanför Boston. Kanske en halvsanning, men vanlig är den nog inte.

Utseende: Vitt poröst skum med mjäll topp. Lite mörkare klargul vätska.
Doft: Lite tråkig humle? Lite diskmedel? Nej, det är nog bara humlen som är väldigt diskret, som den ska vara. Lite citrus och jordig humlighet. Ändå lite enklare maltdofter.
Smak: Rätt lätt munkänsla, rätt så fyllig. Lite kolasmakande maltighet medan humlen ger bra beska och lite citrussmak. Men det händer inte så mycket i smaken annars. Det är en välgjord pilsner dock som ska vara lite subtil och där smakerna samvarierar istället för sticker ut.

Betyg? - Bra+, Lite klen och halvtrist, jämfört med Brewski som också är en Bohemian pilsner men smakar "mer". Dock är detta en öl som borde vara på fler ställen istället för "en stor stark", lättdrucken med god fyllighet från malten och lätt besk smak.

Kvällens sista öl fick bli något från Mikkeller så blev Mikkeller The
American Dream. Både för att fortsätta på pilsnerspåret men också för att hålla kopplingen till USA. En rejält IPA-humlad pilsner, låter väldigt intressant och Mikkeller brukar inte göra en besviken.

Utseende: Rätt högt skum med minimala till små bubblor. Halvmjäll topp. Fin halvgrumlig persikogul vätska.
Doft: Mycket humle med de typiska amerikanska humlesorterna. Amarillo och simcoe med mera? Det är väldigt mycket persika i smaken och även lite lätt gräsighet. Mango och ananas finns där också. För att "spä ut" de tropiska frukterna känns det som om att man piffat upp den med lite grapetoner också, trevligt då det gör den mer som "sura periskogodisar" istället för bara lite sötare persika.
Smak: Väl kolsyrad med lätt munkänsla. Direkt kommer en rätt kraftig persikosmak! Men det är en fin balans efteråt med lite andra tropiska smaker. Slås av att detta verkligen inte känns så pilsneraktigt, men samtidigt är beskan inte riktigt där för att det ska bli en IPA. Så förstår tanken med välhumlad pilsner. Smaken bleknar också lite efter en stund.

Betyg? - Bäst, hade fått lite sämre betyg om det varit en IPA. Nu är det en bra pilsner med rikligt med friska och fruktiga humlesmaker. Den pirrande kolsyran och grapesmaken ger den också bra balans.

Nä, en trevlig kväll trots allt med god mat och dryck. Nu blir det att återgå till en rätt fin onsdag.
Men för alla er med spotify får ni en onsdagsvisa här:

Tuesday, February 23, 2010

Sigtuna Vårweizen - En till superb sommaröl!

En av de nyheter som dök upp på bolaget nu i februari var Sigtunas Vårweizen, men då jag redan hade en hel del annat att bära med mig hem så fick den stå kvar på hyllan - tills igår. Läser man på ratebeer och även på lite andra bloggar så får den lite varierade omdömen där många undrar vart humlen tagit vägen.

Utseende: Fint persikogul grumlig vätska med lätt äggult skum med små till medelstora bubblor som lägger sig rätt högt i glaset.
Doft: Väldigt kryddig men mer då åt "blonde"-hållet än hefeweizen tycker jag. I alla fall vad gäller vetedoften och dofterna av banan och kryddor med den där lite söta godisaktiga doften. Väldigt fin doft där jag nu bryter ifrån och säger att jag hittar fina humledofter av just den amerikanska typen, lite Amarillo åtminstone. Det vilar nästan en humlehinna över doften som jag tycker är rätt påtaglig - och väldigt trevlig. Mycket humlig och kryddig utan att dofta för kraftigt av humle.
Smak: Pirrande kolsyra och medelstor munkänsla. Även i smaken så är det en mycket fin balans mellan smakerna och munkänslan. Detta är en öl som ska drickas mer än långsamt njutas av. Perfekt på sommaren med sin läskande och relativt kraftiga smak. Hade den varit kraftigare åt något håll, tex mer humlig, hade den inte varit lika lättdrucken och god. Trevlig humlesmak med liten beska. Samtidigt är det vetesmaker där och det är lite som en amerikansk veteöl men med lite mer smak och bättre balanserad humlighet.

Betyg? - Bättre, doftar mer än vad den smakar. Men humligheten, den välbalanserade vetesmaken och framförallt dess läskande effekt gör den ultimat bredvid grillen. Och att jämföra den med klassiska hefeweizens tycker jag är orättvist, jämför den istället med amerikansk veteöl så märker man hur pass mycket bättre denna är.



Sedan märkte jag att den Samichalus Helles jag köpte igår var från 2008, då jag senast drack den. Trevligt, den har alltså stått undangömd på regeringsgatan sen dess. Kul då det enligt flaskan var första gången man bryggde den sedan typ 1985 eller något sånt.

Monday, February 22, 2010

BFM Cuvée du 11ème och ännu en stundande ölprovning med öl #200

Vad händer hos Manker då?

  • Whiskeyöl samt "världens starkaste..."-provning i helgen. Det vankas BrewDog Paradoxer, Fuller Reserve Oak Aged 08, Ola Dubh 12 och 18 Y.o samt Pingvinen, Samichlaus Helles och som bonus Black Ops. mumsigt med andra ord!

  • Är även 3 öl ifrån recenserad öl nummer 200. Hundringen tog Oatgoop i november så jag jobbar på bra jag :) Får se om Pingvinen eller Black Ops blir #200.

  • Regeringsgatan har fått in fler Harvest, Black Ops och lite annat på hyllorna. Trevligt för de som missade!


Men nu, öl:

När jag nyligen fyllde år fick jag bland annat ovanstående öl då det var den enda av de roliga som fanns då på bolaget som jag inte druckit men kunde mig tänka att dricka. En "jurassian fruity porter" som det står på flaskan? Men även cuvée, menar de som i vin eller enbart "hög kvalitet"?
Blir nästan lite orolig då jag öppnar flaskan, men ändå intressant.

BFM Cuvée du 11ème

Utseende: Skummter väller ur flaskan och lite går förlorat. Rejält tryck med andra ord. Poröst skum med allt från minimala till stora bubblor. Smutsigt skum och lite mörkt brun vätska med lite rött i sig.
Doft: Tydlig doft av jäst sen kommer det mycket frukter, framförallt av körsbär. Men också lite omogna gröna äpplen. Med den senare följer även en betydlig syra. Allteftersom kommer mörkare portertoner fram med vinös doft och lite bitter choklad.
Smak: Mycket kolsyra. Som en porter blandat med en skumpa blandat med en lambic vill jag påstå. Lite varierad smak som är svår att placera men spretar åt många håll, både i smak och intryck. Citerar en annan recension från ratebeer: "om är porter, så är det den konstigaste jag druckit".

Betyg? - Ok, underlig brygd på sitt sätt, men samtidigt intressant.

Friday, February 19, 2010

Äntligen i magen: Sierra Nevada Harvest 09

Fredag, en lyckans dag då veckan äntligen är över. Efter en lång vecka där varje kväll har varit en "ska jag öppna något gott nu? nä, är för trött" så kom nu stunden då det vart mat - och en god öl. Vilken det skulle bli vart lite otippad, men jag förtjänar något gott. Så valet föll på Sierra Nevada Harvest 09, en Wet Hop IPA, där vi nog alla läst på flaskan, internet eller hört från grannen vad det innebär. Lite intressant tanke, hur blev det i praktiken?

Flaskan är nyss öppnad och första kupan ligger och skvalpar i magen. Såhär fint kan det vara i glaset då.

Omdömet då?

Utseende: Högt fint beigefärgat skum med minimala bubblor, fast lite större "on top". Lätt mjällt på toppen. Sjunker fint och lämnat mycket skummiga rester över glaset. Fin färg som ni kan se.
Doft: På en meters håll känns den extremt tydliga humledoften. Oerhört frisk humle där varenda del av humlekotten "går att känna". Grapebeska och citrusfrukt finns självklart där. Annars är det just humlekotten som får vara ensam på scen, väldig "kottig" doft. Cascade och centennial såhär "färskt skapat" är mumma.
Smak: Medel munkänsla med fin kolsyra och fyllighet. Underbar smak här med som är precis som doften. Humlekottar, citrus och mer kottar. Precis såhär ska de IPOr jag dricker vara, bastanta brygder utan att nödvändigtvis vara för starka (6,7%). Just det där extra som separerar humlen och kottarna känns (bokstavligen) här.

Betyg? - Bäst. Detta var fint det. Bastant, potent, kraftig, fin humle! Detta visar skillnaden på välhumlad och "väl, humlesmakande" öl. Båda är i och för sig trevliga ;)


För övrigt kan jag rekommendera Siera Nevadas hemsida som jag tycker är riktigt välgjord för att lära sig om ölen! Dessutom finns det endast 96 flaskor kvar i detta nu, och alla utom en av dessa i malmö.. kanske blir att lägga en beställning med andra ord!

Wednesday, February 17, 2010

En jazzande broder Thelonius och en glömd Nisse

Först av allt instämmer jag i kommentarerna om att BrewDog börjar snacka mer snack än prestera bättre öl. Många brygder har mer cool stil och rebellisk marknadsföring än knackar höga omdömen. Lite synd. Hur "Bismarcken" nu blivit återstår att se, men jag kan konstatera att att jag hellre lägger pengarna på en traditionellt brygd öl med kraftigare smak och mer "renodlat" framställd alkoholstyrka. Dock är BrewDogs video klockren och de är allt några lirare man skulle kunna ta en pingvin eller två med.
video


Anyway, ytterligare en sån där öl jag druckit rätt ofta men aldrig skrivit ned eller grunnat särskilt mycket om är North Coast Brother Thelonius. Må vara för att jag inte gillar belgisk (-inspirerad) öl men denna drack jag innan mitt intresse för öl ännu var påkommet.

Så häromdagen öppnades flaskan återigen.


Utseende: Lätt smutsigt mjällt skum med små, små bubblor. Mörkt brunröd vätska. Skummet dör ut till ett smutsigt litet lock
Doft: Råsocker. Lite bränt godis och sockervadd är mina första tankar. Sen kommer en lätt jästdoft. Kryddorna med pommerans, apelsin, kummin med mera ger karaktär till doften. Eventuellt är det lite bensinaktig doft där också. Väldigt klara dofter av just den alkoholaktiga kryddigheten samt bränt socker. Lite karamell anas också, samt konstigt nog grönt äpple. Helt klart många dofter om man letar
Smak: Lätt munkänsla med rätt lättsam kolsyra. Fin smak medfylligt mörkt godis som nästan känns lite kladdigt. Liten kryddighet i smaken och återhållsam jäst. Även fruktigheten är rätt tyglad. Men lite äpple, apelsin och konstigt nog någon sorts melon slinker igenom. Lite lättare överlag än belgarna som kom i julas, men trevlig att smutta på.

Betyg? Bra, men lite obalans mellan styrka/smak.

När jag i julas gjorde mina juldueller på julölen så missade jag helt Slottskällans båda öl, som jag dock gillade. Dock tappade jag anteckningarna och så vart det med det. Eller? Icke, jag ramlade över en Slottskällans Nisse för ett tag sen och köpte med mig den för att få ned recensionen.
Betyget och omdömet blev lite sämre än i julas, troligen då jag var så inne i juleuroferin eller på grund av all drucken julöl. Nu ser jag också att den går under "kryddöl" vilket jag nog inte reflekterade lika mycket över sist.

Utseende: Medel till stort skum med mjäll topp som sakta pyser ned. Brun blodrödaktig färg
Doft: Kryddigt och mycket knäck, apelsin, ingefära, lite kanel och nejlika men även en viss blommighet. Lite stram knäcksötma.
Smak: Rätt lätt munkänsla med medel kolsyra. Tydlig, lite bränd, knäcksmak Lite kola också. Viss blommighet med väldigt tydliga kryddor. Lite som Anchor Christmas Ale, men lite mer återhållsam blommighet.

Betyg? Bra, men lite mäktig kryddighet. Men god i juletid var den, mer än nu.

Tuesday, February 16, 2010

Provning av 3 öl från Anchor gör en "Hazed & Infused"

Efter gårdagens bragd i kylan utanför systembolaget så kunde jag gott unna mig lite öl hemma och ett trevligt "måndagsmusslor på monks"-besök med med min vän Erik.
I går ljög jag lite, eller undanhöll snarare fakta om att jag köpte de två öl från Anchor Brewing Company som jag inte skrivit om innan - deras Porter och Steam Beer. Har druckit båda förut men inte lagt upp här eller in i mitt index.

Så jag och Erik tog och testade dessa två innan det bar av till Monks för lite njutelse. Väl på Monks drack jag dumt nog en Anchor Summer Beer och slutligen unnade jag mig en Magic Hat #9 före något oprovat. Men ibland får man gå på sådant man sällan får dricka men ändå gillar. Kvällen avslutades med att snylta på Eriks Boulder Hazed & Confused. En öl som visar att ekvationen "Coolhet i namn" + pris / 2 = hur bra den är" inte alltid stämmer.

Hur var allt detta då? Jo, såhär.

Anchor Steam Beer, en California Common sett till typ. Lite annorlunda med andra ord.

Utseende: Medelstora bubblor och mjällt, rätt poröst skum. Ljusgul färg på vätskan.
Doft: Rätt maltig doft, lite klassisk ale och där man känner lite koladoft. Men det är mer åt apelsinkola-hållet. Lite korn och sädesslag finns också där i malten. Har även en rätt lätt beska och fruktighet. Men kol'an håller sig kvar, kolakaka typ.
Smak: Lätt munkänsla med lite avslagen kolsyra. Kolakakan är även medverkande i smaken. Lite lättare Bitter utan för mycket bitterhet. Som en blandning av en klassisk ale, pale ale och bitter fast med liten kolsyra. Trevligt om man dissekerar den.

Betyg? - Bra, rätt anonym fast på ett speciellt sätt. Den smakar inte mycket, men det är mer öltypen än brygdens förtjänst och ett intressant "hantverk" på så sätt. Som Erik sa så borde alla tråkiga lagertappar bytas ut mot denna pga dess enkla drickbarhet men ändå god.
Anchor Porter då, den ville drickas upp den med ju. Alkoholsvagare porters och jag brukar inte klaffa, så får se hur det blev nu?

Utseende: Halvmjällt skum med små, små bubblor. Rätt smutsigt skum som fallet till ett lika smutsigt lock. Brunsvart vätska.
Doft: Rätt mycket lakrits som nästan känns lite bränd i sin doft. Men samtidigt väldigt len vilket hintar om lite vaniljaktiga dofter. Men mörkt kaffe finns också där för att spä ut de mjukare dofterna. Lite nötig sötma anar jag också och även lite alkohol finns där i doften. Lite fudge kommer jag också att tänka på. Väldigt fin doft med andra ord, rejäl.
Smak: Lätt munkänsla med rätt liten kolsyra här med. Tydligare vaniljsmak här än i doften. Även choklad finns här, men mer lite "fet" och mjölkig choklad än mörk kakaodominerande choklad. Lakritsen vill även den lira boll i smaken. Lite bränd och besk eftersmak rundar av det hela fint.

Betyg? - Bra, såhär ska en, i min mening, lättare porter smaka med bra smak och doft!

Sista brygden från bryggeriet blev Anchor Summer Beer, en amerikansk veteale med50% vetemalt. Får se, får se.

Utseende: Klart gyllene vätska. Småbubbligt vitt skum med liten mjäll topp
Doft: Lätt vetigt, thats it.
Smak: Lätt munkänsla. Direkt inser jag att detta är en typisk amerikansk veteöl. Lite klen, lite tam, lite somrig. Enda är att den har rätt mycket syra i eftersmaken.

Betyg? - Sådär, inte usel, men gör sig bäst en varm sommardag. Inte inomhus på vintern.

Sist ut, Boulders Hazed & Infused. En APA som står listad som "ljus lager" i Monks lista, vilket vi blev lite rädda för. Men med det coola namnet och för ett helt okey pris samt snygg flaska så vågade man prova. Nu är det ju en APA så vi blev mer än nöjda kan jag avslöja.

Utseende: Minimala bubblor i skummet som är rätt mjällt och gyllene vitt. Bärnstensaktig färg på vätskan.
Doft: Mycket humle med fina tropiska frukter, aprikos och persika. Men samtidigt en fin fräsch citrusdoft och doften av färska humlekottar. Även lite barr och nötighet avslutar det hela. Bra tryck också i doften.
Smak: Lätt munkänsla men bra kolsyra. Mycket barrig, färsk humle i smaken som också ger en viss nötighet. Fina tropiska frukter i eftersmaken och väldigt tydliga sådana.

Betyg? - Bra+, fick den som ljus lager och jag skulle nog kunna ge den Bättre som APA då den hade fin kraft i både smak och doft.

Monday, February 15, 2010

Inköp: Dagen går i svart, både som "Pingvinen" och Black Ops


Halv nio. halv fucking nio, var jag utanför regeringsgatan idag. Inte först heller. Men inte sist. Lyckligtvis kan jag förklara det med att jag ändå skulle iväg på morgonen och skulle till närheten av bolaget, men ändå. I kyla och tristess stod man dock där i timmarna en och en halv.

Och för vadå? För vare sig Curvee'n eller Kriek'en som skulle komma ville jag ha.
Sierra Nevada Harvest däremot, trots att det känns som om hela processen med att plocka humlen och brygga på en dag är bortkastad då den sen ska fraktas hela vägen hit till Sverige. Men två sådana blev det.

Brooklyn Black Ops vill man ha bara för den snygga flaskan, att sen innehållet lär vara sjukt bra gör ju inte saken värre. Då även kartongen var snygg så följde den med, liksom 5 flaskor.

Slutligen stod jag i valet och kvalet för BrewDog Tactical Nuclear Penguine. 530:- i all ära för 33cl 32%'ig öl. Kanske inte helt värt det, särskilt då det är kapsyl på den. Men står man bland de första i en kö, i kylan, i 90 minuter och det finns en öl de enbart har 23 stycken av. Visst fan åker den med.


Nu är däremot kylskåpet fullt, så det blir att ta en öl med Erik idag och sen till Monks för lite musslor och gott! Det är jag värd

Sunday, February 14, 2010

Angels Share #3 *Hoppy* och Flying Dog K-9 Cruiser

Var på KGB i stockholm i fredags, ett ställe som är känt både för deras gamla sovjetinteriör som att de faktiskt brukar ha lite kul öl. Perfekt då vi ändå skulle ta oss ett glas innan fredagens vidare äventyr.

På tapp såg jag en liten bild på en "egenmålad" ängel och texten "hoppy" under, fick direkt lite vibbar från Hoppyn jag drack i Japan som var en alkoholfri humlebrygd att spä med brännvis. Nu var det inte så utan brygd nummer 3 av 4 som Jessica Heidrich av "Three Towns Independent Breweries" som brygger med Slottskällan.

Något jag aldrig hört om med andra ord.

Kan säga direkt att jag trodde det skulle vara en IPA så humlig den var, men efter lite googling och ratebeer (1 recension) så såg jag att det var en premium lager, numera den högst betygsatta lagern av de jag druckit. Såhär var Angels Share #3 Hoppy

Utseende: Gyllene färg, minimala bubblor, rätt mjällt
Doft: Mycket frist tropisk humle, amarillo och simcoe är det och det känns rätt tydligt med amarillons rätt kraftiga beska och simcoens fruktighet. Oerhört färskt doftar den! Lite kola och toffee där i yttersta bakgrunden
Smak: Medel munkänsla med bra och mycket fyllig känsla. Väldigt fin beska och efterbeska. Lite lätt jordig och barrig smak som ger känslan av att det är hela humlekottar där i.Lite citrus smyger på. I efterhand känns även vissa mer lagersmaker.

Betyg? - Bättre!, såhär färsk IPA känns inte så vanlig hade jag skrivit. Nu när jag ser att den är en lager blir jag än mer imponerad.


Efter det var det dags för en till Flying Dog som jag inte druckit,
Flying Dog K-9 Cruiser som slumpades iväg.. vilket visade sig vara (vid granskning visade det sig vara för datumet som var utgången). Vi får se hur en Winter Ale gör sig med lite tid. Ser nu att den på RB står som English Strong Ale. förklarar lite mer vad jag tyckte om den.

Utseende: Minimala till små bubblor. Mörkare ekfärg, lämnar till slut ett litet smutslock.
Doft: Lite rostad malt med lite dold knäckighet. Väldigt mörk för en winter ale. Rätt söt och lite som en barley wine/porter med mörkt kaffe och lite choklad. Intressant lite vinös doft där även lite cognac finns.
Smak: Lätt till medel munkänsla. Lite avslagen lätt porter typ. Bra alkoholtouch med värmande chokladsmak. Ljus för att vara så mörk i smaken. Bitter eftersmak av rätt tydlig choklad. Perfekt mix av mörk, ljus och "tyngd" i ölen.

Betyg? - Bättre+, tror på denna. Väldigt komplex för att vara så ljus. Nu när jag ser att det är en English Strong Ale så förstår jag mer av den matliga känslan som fanns!


Damn you dåligt märka öl!

Friday, February 12, 2010

Så var de 4 ölen från Japan druckna!

Efter nyårsresan till Japan så har de 4 ölen jag köpte med mig hem nu druckits. Det har helt enkelt funnits för mycket annat gott att dricka, så blev inte riktigt av.
Efter lite detektivarbete fick jag fram att bryggeriet för 3 av de 4 hette Seino Brewery och inte alls "Se No" som det stod på flaskan.


Gifu Ukai Lager

Utseende: Högt, ljust äggult med små små bubblor. Lite opastöriserat aprikosgul färg
Doft: Speciell lagerdoft, rätt humlad samt lite syrlig doft. Även viss citrus och kryddighet.
Smak:Väldigt lätt munkänsla och liten kolsyra. Kryddighet och viss odefinierbar fruktighet.
Även lite citrus här. Något finns där i smaken men kommer inte riktigt fram.
Samtidigt är den nästan lite veteölsläskande. Men något saknas eller är borta

Betyg? - Sådär, för menlös trots potential. Lite mer kolsyra, färskare (?) och kallare?

Seino Brewery - ? Ingen aning vad den heter :(

Utseende: Cremefärgat lätt gult. Ekbrun färg
Doft: Mörkt lite bränt socker. Något sött dyker upp men dör men påminner om en belgian
strong ale, men ändå utan apelsin och jästigheten. Inte så kraftig nog heller för att vara fullt så
maltig
Smak: Rätt lätt munkänsla. Liten kolsyra här med. Karamellmalt men med lite bitter eftersmak. Sirapsaktig i smaken men liksom i doften inte alltför övertygande maltighet.
Svår att beskriva och skulle vara intressant att veta vad det var?
Söt strong ale?

Betyg? Ok+, speciell men vete fan

Seino Brewery Pale Lager

Utseende: Minimala bubblor, lätt poröst äggult skum. Halvgrumligt lite brunare orange färg. Fint mjällt lock som håller sig fint.
Doft: Lite tuggumi, men ändå rätt majsdoft och typisk lager. Rätt god söt doft. Nästan lite belgiskt bränt socker och apelsin.
Smak: Lätt munkänsla och påträngande och rätt syrlig kolsyra. Direkt kommer syran. Nästan lite för sur och syrlig. Mer geuze än lager på så sätt, trots typiska lagersmaken.
Betyg? - Sådär-, rätt klen smak och på tok för surt syrlig utan att motivera eller balansera det.

Seino Bitter

Utseende: Små bubblor, smutsigt äggult skum. Bränt oxblodsfärgad vätska
Doft: Kloak möter choklad och kaffe. Lite skum bränd doft som dock försvinner då man vant sig.
Smak: Lätt munkänsla.Tyvärr, smakar diskvatten, extremt bittert sådant. Men i disken den hamnar

Betyg? - Icke+, kunde säkert klara ett sådär om den inte smakat så hemskt.


Tyvärr lite fail på samtliga med andra ord även om Gifu Lager'n hade potential. Har även förstått det som att de sista två är någon fulölsvariant som inte är lika fina som vanlig öl. Vilket klart märktes på vad jag tyckte om dem.

Thursday, February 11, 2010

Helgens ölprovning del II - Amerikanarna


Då var det till slut att bocka av de amerikanare som dracks under helgen ölprovning. Förutom lite IPA så var det lite prov av Older Viscosity vs Old Viscosity. Resultatet tror jag att ni alla kan gissa.


Första jänkarn blev en ny bekantskap för mig,
Anderson Valley Hop Ottin' IPA

Utseende: Minimala bubblor och halvmjällt skum. Ändå rätt poröst och med lite smutsigt skum. Klart ljusbrun färgS
Doft: Lite lättare humlig dogt med tydlig citron, grape och lite aprikosfruktighet. Mycket grape kommer växande. Lite bärig sötma anas också.
Smak: Medel munkänsla och bra kolsyrat. Lite bärig DIPA i smaken men ändå lite lättare. Nötigt och med lite röda bär samt småjordig och lite gräsighet i smaken. Maltigheten får med andra ord rätt bra med spelutrymme.

Betyg? - Bra, inte så humlig, men börjar uppskatta dessa maltigare och lite tyngre IPOrna mer och mer
Sedan var det då provningen av Port Brewings båda Viscosity där
Older Viscosity var ny för mig.

Utseende: Inget skum utan endast lite rester, mörkt svart färg
Doft: Extremt tydlig choklad och lite tydlig whiskey. Som en lite lättare Bourbon County Stout. Lite bärigt fyllig också.
Smak: Liten munkänsla, nästan ingen kolsyra. Tydlig whiskey och fin söt choklad. Lite syrlig, lite för mycket tycker vissa. Lite lakrits också över whiskeyn. Inte så rökig som man kunde trott eller som Old Visc. Är.

Betyg? - Bäst, som en svagare Goose Island Bourbon County Stout, men ändå underbart god

Ännu lite mer IPA dracks och då Sierra Nevada Celebration Ale 09

Utseende: Små, små bubblor. Mjällt skum som håller sig väldigt fint. Grumligt mörkt orangefärgat.
Doft: Mycket fruktig och färsk humle. Typiska amerikanska humlesorterna som brukar vara i SN’s brygder är där. Lätt grape’ig doft med aprikos och tropik. Lite citrussur doft avslutar
Smak: Rätt lätt munkänsla. Lite sötare grape och aprikos än vad doften lockar med. Fin beska men inte så mycket eftersmak. Rätt tung humlighet trots allt.

Betyg? - Bra, men hade förväntat mig lite mer. Skulle vilja prova den parallellt med en Torpedo för att känna fler skillnader.

Sist ut på provningen vart något jag druckit förr,
men innan bloggens existens, Stone Double Bastard 09

Utseende: Små, små bubblor och lätt äggvitt skum. Ljust rödbrun färg.
Doft: Söt humle, nästan lite DIPA med nötighet och havremaltighet. Kraftig doft med lite gräsig torrhet. Lite sådana där sura aprikosgodisar.
Smak: Medel munkänsla. Rätt kraftig smak trots att det inte är så oerhört mycket kolsyra. Lätt fruktighet med mörk humle och bra fyllighet.

Betyg? Bättre+, mastodontöl att ge lite tid och känna efter med. Också en sådan man gillar eller ogillar lite beroende på preferenser.

Innan provningen fuldrack jag en lager till lunchen, amerikansk den var.
Miller Genuine Draught

Skum: Små till medel stora bubblor, poröst skum. Nästan blekgul klart gyllene färg
Doft: Redan vid upphällningen var det tydlig lagerdoft med lite majs och korn.
Smak: Lätt smak med tydlig kolsyra. Smakar lite söta ”mormorskakor”, fast vattnigare. Rätt söt med andra ord. Skönt att slippa en metallsmakande lager.
Betyg? Ok-. Den är inte bra. Förstå mig rätt, men serverad !!riktig kall!! smakar den väldigt bra för en amerikansk lager av denna sort.

Tuesday, February 9, 2010

Helgens ölprovning del I - Svenskarna

För att dela upp ölprovningen i två delar så börjar vi med de svenska ölen som dracks och får ta de amerikanska i nästa del. Enkelt och bra. Oppigårdarna som provades har jag redan skrivit om men som jag nämnt så är det intressant att se hur humlekaraktären skiljer sig åt mellan annars rätt lika öl. Samtliga kom dock att gilla Amarillo Spring vilket vart logiskt då Amarillo är en finfin humle.

Som konstaterat i senaste inlägget så är det nästan en nackdel att prova liknande ölsorter då man lätt blir kräsen, att prova Older Viscosity, Old Visc. och sedan Sotholmen Extra Stout efter varandra ger ju en liten nackdel i bedömningen av Sotholmen som ändå framstår som lite svagare i förhållande till iaf. Older Visc. Men jag försöker ändå vara rätt objektiv och bedöma alla var för sig, samtidigt är detta också i förhållande man bör bedöma öl. Annars vore ju en Sofiero en rätt bra öl om man bara druckit den, men får man smaka t.ex. Dugges Spring Beer så ändrar man ju snabbt referensram.

Först ut för hela kvällen var i alla fall den avskyvärda
Spendrups Pistonhead Hot Roddin'

Utseende: Minimala bubblor och skummet sjunker direkt.
Doft: En viss humlighet finns där, men inte alls så stark som den borde vara. Mest lagerdoft och utvattnad öl
Smak: Liten munkänsla. Viss lite söt maltighet. Liten humlighet. Lite konstig smak ändå.

Betyg? - Icke+, Inte avskyvärd, men helt menlös och intetsägande


För att rädda detta provade vi en annan lager, Dugges Spring Beer i hopp om bättre lycka.

Utseende: Små till medel bubblor, lätt mjällt skum. Klart gyllene färg med lite lätt brunt i
Doft: Tydlig humledoft med mycket citrus, blommor och lite kåda.
Smak: Lätt munkänsla, inte samma tyngd i smaken som doftar hintar om. Liten kolsyra och lite småsöt lagersmak med citrus. Lite växande beska.

Betyg? - OK+, bra doft men rätt lätt smak, men är ändå en lager och en bra sådan!

För att fortsätta på göteborskt så tog vi även Dugges 1/2 Idjit!

Utseende: Minimalt med bubblor, mer ovanpå skummet som är lätt mjällt. Lite brunsvart färg och mörkt skum.
Doft: Mycket lakrits, kaffe och mer och mer kommer den söta lakritsen fram. Lite rökig doft också. Mycket lite lätt charkuteridoft.
Smak: Lätt munkänsla och liten till normal kolsyra. Lakrits och lite dold chokladsötma i smaken. Lättsam enkel rökighet.

Betyg? Bra, inte så tung trots 7%. Hade dock trott att den skulle vart lite ”mer”

Sist ut av de tidigare oprovade svenskarna var Sotholmen Extra Stout.

Utseende: Mjällt väldigt brunt och kolafärgat skum. Brunsvart färg på vätskan
Doft: Oerhört mycket salami, inte charkuteri utan just salami. Lite choklad och kaffe finns där med och lenar ut doften
Smak: Lätt munkänsla med lite kolsyra. Mycket smak av lakrits och lite choklad som håller sig kvar länge i munnen med fin bitterhet. Inte samma salamismak som finns i doften utan lite mer pepprig finish på det istället. Rätt torr i eftersmaken

Betyg? Bättre, bra och bättre, men inte så tung eller komplex för att nå högre.


Del två bjuder på ett tungt artelleri med Double Bastard, Viscosity'arna, Anderson Valley m.m

Sunday, February 7, 2010

Anchor Liberty Ale och Left Hand Haystack Wheat

Gårdagens ölprovning vart riktigt lyckad och samtliga verkade uppskatta valet av öl som fanns representerade. Intressant och kul på gott och ont är att köra lite paralellprovningar och igår hade vi både Old Viscocity vs Older Viscosity samt Oppigård Single Hop vs Oppigård Amarillo Spring. I första fallet märker man vad lite lagring kan göra och jag hade gärna sett att den lagrats länge. Då hade den kanske nått upp till den komplexitet som Goose Island Bourbon County Stout har. Men den var fortfarande jävulskt god. Mellan Oppigårdarna var det kul att visa hur valet av humle spelar in och hur olika humle har lite olika funktion i en.

Men mer om ölprovningen om någon dag när allt är renskrivet och sorterat.


Left Hand är för mig lite som med Goose Island och Shipyard. Ett stabilt och bra bryggeri men som ibland klämmer ur sig lite för "breda" produkter, lite för tunna och enkla sådär och som ska passa många. Från dess att Left Hand Haystack Wheat kom till systembolaget har jag druckit den ett par gånger och har nästan haft olika omdömen varje gång. Såhär löd den senaste:

Utseende: Grumligt persikogul vätska. Medel till stora bubblor. Vitt skum med lite kräddig krona som pyser ihop rätt fort
Doft: Lite godisaktig vete, inte söt men ändå lite sockrig. Även mycket doft av kronärtskockshjärta(!). Lite gammaldags bubbelgum och smörade popcorn och majs. Rätt varierade vetetoner med andra ord.
Smak: Liten växande och sprudlande kolsyra. Lätt munkänsla annars. Får även här en lite sträv vetesmak men tycker att liknelsen vid kronärtskockshjärta får bestå. Läskande och lite godisaktig eftersmak där en liten jästighet finns. Lite banan och peppar finns också i smaken.

Betyg? Bra, kanske lite tam vilket många av Left Hands ”lättare” öl kan vara enligt mig, men den är fortfarande läskande och med god kolsyra. En öl att lära sig tycka om eller som man gillar eller ogillar direkt.


Jag har alltid gillat apor och varför inte dricka en APA sådär på fredagskvisten? Särskilt då det står en Anchor Liberty Ale framdukat.

Utseende: Lite mörk aprikosgul färg. Högt mjällt skum med minimala till små små bubblor med lite större bubblor på toppen. Håller sig kvar fint
Doft: Frisk humle med lite antydan till torrhumling. Tydlig citrondoft med lite apelsin och en viss torrhet. Karamellmaltighet finns också där någonstans.
Smak: Rätt lätt munkänsla och medel kolsyra. Lite karamellaktig smak liksom doften antydde samt en lite maltigt söt eftersmak. Humlen är inte att glömma utan den finns där med citronsmakerna. Lite lätt syrlighet också med vissa kryddor tycker jag, ungefär som Christmas ale’n. Bra humlad APA där citrusen pockar på alltmer allteftersom. Även lite kola i eftersmaken.

Betyg? OK+, tappar lite kraft efter en stund, men fina smaker, som en Mr Sno Balls fast humligare och mindre ”crisp”.



Nu blir det söndagens sedvanliga vila för att sedan börja rota rund i anteckningarna från igår!

Saturday, February 6, 2010

Amarillo Spring är inte (Dugges) Bollox samt lite "fatspecial"

Inför kvällens ölprovning blev det en lugn kväll igår, men i sedvanlig stil vart det utgång i torsdags då lite nytt provades - slår man ihop dessa dagar så provades då bland annat Oppigård Amarillo Spring och Dugges Bollox. Särskilt Oppigården är kul då förra årets Spring Ale var oerhört god.

Slänger även med en liten "fatspecial" då jag druckit lite varierat på fat på sistone (3 sorter är med här) och liksom Samuel Adams Boston Lager, så är vissa amerikanare bättre på fat medan annan öl hör hemma i flaskan!

I torsdags hamnade mitt sällskap och jag förbi 19 glas med sitt trevliga utbud av god öl, där blidde det ingen Nils Oscar Barley Wine som var slut utan istället Dugges Bollox, lite gött med göteborskt så där!

Dugges Bollox
Utseende: Lite brunröd koppafärg med rätt högt och lite smågräddigt äggvitt skum. Små till medel bubblor.
Doft: Väldigt bärig humlighet och lite DIPA över doften. Ingen extrem bitighet men ändå bittert och mycket röda frukter som ger fin fyllighet i doften.
Smak: Medel munkänsla. Lite barley wine känsla över den rätt jordiga och kraftiga beskan. Väldigt fyllig smak med rätt bra sötma. Typiska lite plommonaktig smak med lite lädrig strävhet i eftersmaken. Känns väldigt torrhumlad. Svårbedömd då den ligger mellan IPA, DIPA och BW. Väldigt besk iallafall

Betyg? Bättre+, ett kraftpaket om något!

Igår blev det sedan att prova Oppigård Amarillo Spring,
med förhoppningarna på en riktigt explosion av amarillohumle i doft och smak.

Oppigård Amarillo Spring

Utseende: Gyllene lite rödaktig kopparfärg. Medelstora bubblor och halvmjällt ljust äggvitt skum. Dör till ett litet smutsigt lock.
Doft: Tydlig doft av amarillohumle! Gott! Underbar blommighet med lite dofter av tidig fläderblom och den där lite grönmögelost-aktiga doften jag tycker mig finna hos denna humle. Lite söt maltighet finns också där om man letar.
Smak: Lätt munkänsla med medel kolsyra. Inte så kraftig smak jämfört med doften. Tydlig smak av lite citron samt den där tidiga fläderblommen. Även lite passionsfruktig syrlighet, typ som när man tuggar på kärnorna samt lite fruktcocktail eller inlagda persikohalvor. Beskan kommer främst efteråt i en växande efterbeska.

Betyg? Bra+, hade fått lite högre om smaken hade varit kraftigare. Men fina dofter och god smak räcker bra långt ändå!

Slutligen har det även druckits lite öl samt en cider på fat. Slänger med denna cider då jag tycker den har fina vinösare smaker och är rätt torr och inte så äppelmustig.
"Fatspecial" alltså, får se vilken som är bättre, flaska eller fat på dessa!

Boston Lager
Doft: Lätta friska humletoner, lite blommigt.
Smak: Kraftigare humlighet än på flaska, lite mörk smak men ändå frisk. Lätt till medel munkänsla. Smakerna kompenseras av bra fyllighet. Beskan är rätt sansad liksom maltigheten. Mycket välhumlad för att vara en lager, men de tar aldrig över.
Betyg? OK+, bättre än flaska

Maredsous 6 Blonde
Doft: Tydlig lite söt vetedoft med rätt framträdande kryddighet. Lite metallaktig doft kryper också fram.
Smak: Lätt munkänsla med rätt len smak. Fruktig vetesötma med lite aprikos och en viss smak av banan. Även lite veteaktig kryddighet finns i smaken samt lite jäst, som mer gör sötma än smak.
Betyg? Ok+, tycker den är lite bättre på flaska.

Westons Cider
Doft: Lätt äpplig doft med mycket vinös doft. Inte så syrlig mer sträv beska.
Smak: Rätt djup äppelcidersmak där även chardonnaysmaker finns. Rätt läskande och syrligt torr. Läskande kolsyra.
Betyg? Bra, Läskande komplement till öl att smutta på, inte provat på flaska.

Friday, February 5, 2010

Spontant Londonbesök och Slottskällan Slottlager

Fyllde år i måndags och lite (väldigt) överaskande tog flickvännen med mig på en spontan tripp till London! Awesome och oerhört fint! Tyvärr missade vi söndagens "utgång" på grund av tunnelbanestrul och lite sen ankomst, men fint väder och en fin stad är fan inte fy skam. Samma dag spelade även Arsenal (blä) mot mitt Manchester United (yay!), i just London. Inget vi skulle på, men bra att United vann!

Dagen efter hann vi (jag) dock få i mig lite öl efter en dag London Zoo (jag har numera en liten apa där) och shopping (ny Ben Sherman Piké).

Två pubar, fyra öl hanns med. Först ut två stycken från Fullers till lite lunch.

Fullers London Pride
på fat
Hade en bra bitterhet, var läskande och god.

Betyg? - OK, inget jättespännande men fin fyllig läskande smak.

Fullers Golden Ale på fat
Mer humlig men tyvärr lite för lätt i smaken så blev lite trist och enkel.

Betyg? - Sådär,

Efter det och mer shopping (BAPE-t-shirt) så blev det två lite roligar öl.

Ryedale Winters Tale på fat.
Fin plommonfärg och bra skum.

Doft: Speciell humle, med lite blandad torrhumle och mörka bär. Typ sviskon och plommon men ändå med mycket humle. Fin fruktig doft.
Smak: Rätt lätt munkänsla. Samma frukter som doften, men mer åt rejäla porter eller stout smaker men inte lika torkade eller mörka frukter utan mer fräsch fruktighet. Torkade aprikoser eller plommon? Fin efterbeska och oerhört smakrik. Även mycket citrus med beskan.

Betyg? - Bättre, spännande lite speciellt fruktigt humle och trevlig att dricka.

Sista ölen i London blev Kipling South Pacific Pale Ale på fat.
En kiwismakande pale ale med gyllengul färg med små små bubblor som dör rätt fort. Bubbelrester över hela glaset.

Doft: Rejäl humle, lite åt casca-dehållet. Massa fruktighet där kiwi finns representerat på ett "äkta" och bra sätt
Smak: Lätt munkänsla. Mycket lätt beska i munnen. Lite lätt i munnen men beskan är oerhört trivsam och smaken kanske är lite i lättaste laget. Men den tydliga kiwismaken känns inte artificiell utan är både lite maltigt söt och humligt firsk. Oerhört spännande smaker där med. Känns inte heller så brittisk.

Betyg? - Bra, mycket trevlig och visar att mer fruktinspirerat öl kan göras mycket bra!
Edit (efter att jag läst om ölet och vilket Jonte påpekade så är det Nuelson Sauvinhumle vilket ger lite chardonnayliknande smak och doft.)
Sist ut samma vecka blev en svensk öl, Slottskällans Slottslager, en klassiker med andra ord.

Skum: Minimala bubblor med mjällt fint äggvitt skum. Rätt högt.
Färg: Mörkare gyllene
Doft: Lite lättare humlighet som vakar över doften som samtidigt drar åt maltdofter. Citrus och stjärnanis står för fruktigheten.
Smak: Rätt lätt till medel munkänsla. Bra kolsyra och smaker av stjärnanis, citron och lite typisk lageraktigt lätt smak. Liten beska som piff på toppen. Fräsch Styrian Golding-humle som även är den som finns i Oppigårds Spring Ale.

Betyg? - Bra, frisk och god lager som visar att humle + lager kan fungera!

Börjar bli jobbigt nu då jag har cirka 7-8 ölresensioner som väntar men ingen tid. Orkar ju inte uppdatera varje dag. Men men, imorgon är det fredag och på lördag vankas det ölprovning igen.
Ni vet ju redan vad som serveras på Akkurat, Monks etc etc. Så bättre att skriva om öl och en dag kommer mitt index att presenteras här och då blir det lite roligare. Siktar på att redan spräcka recenserad (inte provad) öl nummer 200 redan i veckan. Nummer 100 vart ju redan i december så.

För övrigt förfasas jag över Spendrups Pistonhead, fan, Hoppe i Japan som var en alkoholfri humlebrygd lär ju ha smakat mer än den skiten. Tur att den bara smakas som provöl.

Tuesday, February 2, 2010

Rester från Monksbesöket och äntligen lite februarinytt!

Nyligen hemkommen från London dit min käre flickvän rövade bort mig på min födelsedag (igår, måndag) har jag lite nytt från london att skriva om, i min lilla anteckningsblock finns även mer japansk öl och lite annat. Desto värre blir det för min del då det imorgon är dags för ännu en ölprovning - nu ska delar av februarisläppet testas tillsammans med lite annat. Men mer om det i slutet av inlägget.

Förra torsdagen på monks trycktes det även ned en IPA och en Brown Ale som var på "gamla listan" över saker jag ville prova.
Först var det New Belgium 1554 Enlightened Black Ale.

Skum: Litet krämigt lock blir kvar efter att skummet dör rätt fort
Färg: Rödbrunt gyllene
Doft: Lite Brown Ale-aktig doft av bränd knäck och mörk fruktighet, fast nu i fruktigare skalan
Smak: Lite färsk kaffe á la bryggkaffe. Rätt chokladig men på ett lent och lätt sätt. Rätt rikligt kolsyrad vilket gör den läskande och gör vissa av de lenare smakerna lite tydliga

Betyg? OK, Lite lätt kanske, men fyllig och god annars.


Sista ölen på Monks förra torsdagen, efter hund vs grodbattalj och så vart Arcadia IPA

Skum: Minimala bubblor, rätt mjällt.
Färg: Mörk bärnstensfärgat
Doft: Direkt kommer en nötighet fram som får mig att tänka mer Pale Ale än IPA. Sedan kommer en citrusbeska doft fram som dämpar nötigheten lite.
Smak: Lätt munkänsla. Kola och lite ale-aktig IPA skulle jag vilja påstå. Lite mer maltighet än humle och ingen direkt eftersmak heller.

Betyg? OK, men lite maltigare än vad jag trodde denna amerikanska IPA skulle vara. Känns kanske mer som en välhumlad och frisk ale?



Då jag missade februarisläppet igår blev det ett tidigt besök idag för att inhandla följande.. saknas på bilden gör 6 Oppigård Amarillo Spring och lite komplementsöl.
Mer däremot är 3 Double Bastard, 2 Older Viscosity , 6 Sierra Nevada Celebration Ale, 4 Spendrups Pistonhead, 3 Dugges 1/2 Idjit, 3 Dugges
Spring Beer, 6 Anderson Valley Hop Ottin, 3 Sotholmens Extra Stout.
kan nog bli en trevlig onsdag det där..